För kärlekens skull...

Lätta på Hjärtat

Sen i söndags har jag haft det jobbigt både psykiskt och fysiskt. Det fysiska är foglossningen som ställer till med mycket smärta och beesvär och jag har så ont ont ont och ont hela tiden. En obeskrivlig smärta som inte går att lindra med en panodil eller lite vila. Det gör ont att stå, sitta, ligga, gå.. det i sin tur sätter sig på psyket.

 

Jag får panik av smärtan, panik av tanken att det inte går att göra något åt. Jag går runt med dåligt samvete över att inte kunna finnas där fysiskt för barnen,.. jag försöker göra så gott jag kan men oftast vill jag bara sticka huvudet i sanden. A är min klippa!! han hjälper mig och finns där hela tiden. Barnen är införstådda med att Mamma har ont och dem är väldigt hjälpsamma och försiktiga.

 

A får göra mycket. Han hämtar och lämnar barnen på förskolan varje dag. Någon enstaka gång har jag hämtat sen jag blev dålig. Jag förösker alltid ha middagen klar när dem kommer hem men de senaste dagarna har jag inte kommit ur soffan så då har A fått fixa maten också. Jag försöker hålla hemmet fint i den mån det går, försöker mig på dammsugningen men den dödar mig. Så A har fått ta över det också. Jag försöker underlätta för A. Ta fram kläder till barnen så att det bara kläs på om mornarna. Tvätten fixar jag osv. Läggningen delar vi på. Som tur är säger vi bara godnatt till barnen och går ut och så somnar dem. Men tandborstning och pyjamas osv hjälps vi åt med.

 

Jag skickar iväg A på kvällarna så han får göra saker han tycker är kul. Som att spela hockey och att gå på hockey och spela badminton och ja allt vad han nu sysslar med. Då känns det bra i hjärtat. Men jag saknar honom såklart. 

 

Idag har jag ägnat större delen av dagen i soffan med kuudar mellan benen, bakom ryggen och under rumpan. Allt sjukgymnasten har lärt mig. Har känt mig glad men ändå nere. Jag är inte olycklig. Jag är så jävla lycklig men så förbannat trött på att ha ont.

Efter vi lagt barnen ikväll bröt jag ihop..har känt det på mig idag att det skulle komma och det var så skönt att gråta och få kramar och pussar från The love of my life.

Han dukade fram lite gott till mig och en skål med fil och Müsli innan han stack iväg på hockey.

 

Det känns bättre nu.

Jag behövde ventilera lite..

Lätta på trycket...

 

Det finns så många som har det värre än mig, som är olyckliga som inte har hälften av det jag har. Jag är tacksam för allt men ibland brister det.

 

Jag längtar nåt så enormt efter akupunkturen på måndag. Efter 1 veckas uppehåll.

 

Var tvungen att fånga mitt sad moment på bild ...och ja jag instagrammade den också...

Nu har jag torkat tårarna och tagit många djupa andetag. Det är en ny dag imorgon.

Den ska bli bra har jag bestämt.

 

Puss på er!

 

Du är verkligen en fighter som försöker hela tiden fast du har så ont!! Jag skrev till dig på insta att i slutändan är det värd allt när lillebror har kommit <3 Jag och min man har kämpat i 3år för att sitta här i snart v 24 och njuter av lille som sparkar i magen. Efter fått utomkved för 3 år sen i maj så har jag inte lyckats bli gravid utan dom hittade endometrios i magen som störde och gav hemska smärter varje månad när det misslyckades. Efter 1,5år fick vi testa Ivf på KK och inget plus efter 3 försök, så vi tog paus i somras åkte på semester, gifte oss & fann glädjen igen :) kom hem testade & fick positivt!! Har fortfarande ont av endon & foglossningar och jag längtar så tills vår lille kommer! Så jag hoppas detta ger dig lite pepp, Ge Inte Upp <3 Kramar

Du e så stark! Och kämpar på när det gör så ont. Klart som tusan att man måste få skriva av sig hur det verkligen känns. Jag har inte någon helt lätt graviditet men beundrar verkligen dig som har det riktigt tufft. Styrkekramar <3

Hej du, precis hittat hit till din fina blogg.

Tycker så synd om dig som har det jobbigt med foglossning... Det hade jag också och det är verkligen hemskt. Jag tror jag hade värmekudde konstant hela andra halvan av graviditeten. Det var skönt att basta så prova det nån gång :)