För kärlekens skull...

Tom

Jag känner mig så tom. Jag kan inte riktigt förklara vad det är jag känner men ja jag liksom känner inte så mycket. Känns mest tomt. Är så trött. Trött för att jag inte kan sova på nätterna och trött på att ständigt ha ont. Så trött på att inte orka leka med barnen, vara den mamman jag var och vill vara. Trött på att inte kunna städa här hemma utan hjälp. Trött på att vara "inlåst" i mitt eget hem. Trött på att allt ska vara så meckigt för att kunna gå ut.

 

Ja trött, trött trött.

 

Sen kommer skuldkänslorna. Att jag klagar och gnäller. Jag klagar faktiskt inte mycket men när jag väl gör det så får jag skuldkänslor from hell! Jag vill vara gravid, jag älskar det och allt däromkring men jag kan inte förstå varför min kropp inte alls vill samarbeta! det är orättvist. 

 

Samtidigt är jag mer än tacksam över att jag än en gång får bära ett barn. Det är alldeles för många människor som är ofrivilligt barnlösa och jag tänker på dem när jag mår som värst. Jag är lyckligt lottad som kunnat bli gravid och fått bära och föda barn. Jag försöker njuta till 100% av denna graviditeten och blir så arg när jag vill att den ska undan. 

 

Tänk att barnens Lillebror växer och gror i min mage. Dem längtar så. Julia pratar varje dag om att hon ska få bära honom och torka kräks, ge napp och snutte och byta blöja. Jamie är så omhändertagande och vill gärna krama och pussa på min mage och han ser verkligen fram emot att få en Lillebror för då har han en av varje.

 

Usch ja nä idag är en riktig Hormondag. Jag gråter och är glad om vartannat och just nu sitter jag liksom fast. Ser liksom inte framför mig hur jag ska klara av denna vardagen så många veckor till. Imorrn vet jag att jag troligtvis kommer se det helt annorlunda.

 

Känner att jag behövde få skriva ner mina tankar idag. Känns skönt.

Har precis pratat lite med A också, det känns skönt att han finns där för mig hela tiden. När somhelst. Han lyssnar och försöker alltid få mig på bättre tankar och humör. Gud vad jag älskar honom!

 

Hoppas ni andra har en fin fredag..jag ser framemot kvällens fredagsmys. Det är barnens favoritdag! 

 

 

Puss på er

Ja åh, precis så, du som också är lite "fängslad" där hemma förstår ju precis hur jag menar. Jobbigt att oroa sig för Mini såklart men också otroligt jobbigt att försöka hålla humöret uppe när man vissa dagar bara känner att det är en evig väg utan slut man vandrar på - men snaaaart så, snart är våra små här och då har dessa månader varit mer än värt det :D

Stor kram!

Åh förstår precis hur du menar <3
Man känner så... att man bara gnäller hela tiden. Men man har all rätt o göra det oxå, anser jag=)

Jag tycker att du har en jättebra inställning! Klart man får lov att gnälla också. Jag hejar på dig! :)

Skickar massa styrkekramar <3

Men du har det inte lätt, det förstår jag bara av att läsa om din vardag. Försvinner foglossningen efter förlossningen eller du har haft den kvar mellan graviditeterna? Martin glömde kassen med kläder här hemma idag igen, jag ber om ursäkt för min glömska man. Han glömde även sin lunch..

Försöker få med honom det i veckan iaf!
Kram!