Hej hej!!
Fick ett så dåligt bemötande av läkaren på KK igår vilket resulterade i ett nytt besök idag hos en annan läkare. Jag blev så chokad över hur han bara avvisade mig och A trots alla symtom och högt bltr samt äggvita i urinen. Han tyckte jag skulle ta en Panodil och gå och lägga mig och att A minsann skulle börja hjälpa till hemma med att handla, städa och laga mat.
Ursäkta?!?
För det första kom vi in för att barnmorskan skickat oss för mina symtom och att bltr visade 160/95 (gränsvärde för att åka in och kolla upp på prenatal är 140/90) plus att jag hade äggvita i urinen. Jag hade fått strikta rekomendationer från läkaren som skrev ut mig i tisdags att återkomma såfort jag mådde dåligt. Vilket jag gjorde och bltr visade att det jag skulle åka in och kolla.
Fick en underbar barnmorska uppe på 3:e våningen som gjorde alla undersökningar. Hon såg att jag mådde jättedåligt.
När doktorn sen kom in så pratade han med oss som om att vi var dumma i huvudet och att vi bara tog upp hans dyrbara tid. Han frågade hur jag mådde varpå jag svarade helt ärligt att jag mådde skit. Inte nog med foglossningen utan nu också ett struligt bltr. Jag hade fått svart på vitt av de tidigare blodproverna att jag låg på gränsen till HF och att jag troligtvis inom dagar, veckor komma utveckla HF.
Läkaren igår brydde sig inte för 5 öre! " så är det att vara höggravid" säger han. Jag tappade hakan och bröt ihop. vad säger människan?!?!
Jag pratade om foglossningen och han säger " prova bälte" "ät panodil".
Då började jag skratta i ren panik. Och nästan skrek ut, BÄlte har jag haft sen v 9, kryckor sen v 10. Sjukskriven 100% sen vecka 10. TENS. SJukgymnastik. Akupunktur 1 gång i veckan.
Men okej... jag ska prova bälte...tack för tipset.
Allt står i min journal men specialister/överläkare/hjärtspec. kanske inte kan läsa?! dem bara vet bäst direkt.
Har han ens läst i min journal? har han läst vilket helvete jag har haft?! vet han ens att jag blev inlagd och att minsta lilla förändring ska kollas upp? har han ens kollat mina blodprover?!? enligt barnmorskan som satte ctg skulle nya prover tas och blev paff när läkaren inte tyckte detsamma.
När jag började gråta så gick han. vilken känslokall idiot. Jag blev helt likblek i ansiktet och tappade helt tron på sjukvården. Var ska jag våga vända mig om jag blir dålig nästa gång? för aldrig i livet att jag skulle vilja komma i kontakt med den läkaren igen. Det sjuka är att det är han jag går hos efter jag gjort flödesultraljud. Jag har en tid hos honom den 22 april men kommer att byta läkare. Han ska aldrig mer få tilltala mig.
Jag och A åkte tillbaka till den barnmorskan på min barnmorskemottagning som skickade in mig på morgonen för att liksom bara fråga vad som egentligen hände och liksom undra om det är ajg som är dum i huvudet? jag var helt i chock.
Barnmorskan blev skitförbannad och ringde ut till den barnmorskan jag haft på KK och berätttade allt varpå den barnmorskan berättade att läkaren inte hör hemma på prenatal utan han hade fått rycka in för en sjuk kollega. Hon förstod att jag blivit felbehandlad då jag var ute lika snabbt som jag kom in och att jag minsann skulle få komma tillbaka och prata med en ordentlig doktor för hon såg klart och tydligt hur dåligt jag mådde och blev väldigt förvånad över att jag blev hemskickad så snabbt utan några undersökningar.
Det skrevs in i min journal att jag haft dr Gudmundsson och att jag inte vill återgå till honom. Att hans handlingar inte är acceptabla. Barnmorskorna på Sundet har haft mycket problem med den här doktorn. Så hon visste direkt att det var hos honom jag var hos, behövde knappt säga hans namn.
jag fick förklarat för mig att jag gjort helt rätt hela tiden och att jag inte ska gå och tro att jag åkt in i onödan och tagit upp någons tid. Det var barnmorskan som var tvungen att skicka in mig pga av mina värden och att jag inte ska låta honom hindra mig från att ringa när jag mår dåligt.
Det stödet jag får på Sundet är helt underbart!! alla barnmorskorna där vet vem jag är ( inte så konsigt med tanke på att jag springer där varje vecka haha), det känns så skönt. Allt kändes mycket bättre när jag varit där och pratat och även om jag känner sån ångest över besöket idag så känns det ändå bra att få en ordentlig undersökning. Jag blev liksom inte inlagd för en skitsak.
När natten smög sig på och A somnat bröt jag ihop och förstod inte varför jag inte bara kan få vara gravid som vanligt. Jag är psykiskt nedbruten att jag kan börja gråta på en millisekund för ingenting.
Imorse när jag gick med kidsen och A bestämde jag mig för att börja om på noll. MIna fina...herregud vad jag är glad för Jamie och Julia. Vad skulle jag gjort utan dem?! trots och jävelskap men mitt hjärta svämmar över när jag tänker på dem och jag känner att jag har missat så mycket med dem under denna graviditeten och det är så orättvist. Dem har inte valt att få ett syskon. Jag vet ju som tur är att allt kommer vara så värt den när Lillebror äntligen kommer ut men jag är så jävla bitter över vad min familj fått stå ut med pg a av mig!
Just nu ligger jag jag på botten men jag försöker ta mig upp, sakta med säkert. Kan inte sjunka lägre iallafall...
Efter dagens läkabesök hoppas jag att jag blir mer klar med vad som händer och sker så jag kan få kämpa på de sista veckorna utan att behöva åka in och ut på sjukan.
Nä nu jävlar tar vi tag i kragen och bara kör!!
Tack alla ni som sms;at mig, ringt, och hejjat och peppat mig här och på instagram och på telefonen. Jag läser och blir så glad. Och förlåt om jag inte svarar alltid.
Puss puss!!
