För kärlekens skull...

Sista gången

..jag skriver att det är en bra dag.

Idag har jag insett att akupunkturen lindrar, inte botar.

Sviterna från helgen har satt sina spår. Jag är helt förstörd i bäckenet och jag vet nu med säkerhet att bowlingen var så jävla korkad! jag kände mig riktigt bra i lördags..då hade jag fått akupunkturen i fredags. Men Jag glömmer snabbt vad Bm ständigt påminner mig om. Att inte tro att jag är bra för att jag är smärtfri. Kroppen lurar mig och jag går på det varje gång.

 

Nu ikväll är jag så trött på hela grejen och då har jag bara gått snart 16 veckor.

Förstår ni hur många veckor det är kvar?

Jag är lycklig över graviditeten och skulle aldrig ta den för givet och är glad varje dag som går för att det går framåt och att bebisen växer. 

Men man orkar inte hur mycket som helst... foglossning/bäcken uppluckring är ingenting egentligen, alla får det i slutet av graviditeten, man måste gå igenom det för att bebisen ska kunna komma genom bäckenet. Alla känner inte av det och dem som känner av det kanske känner lite ilningar i ljumskar och liknande.  

 

De dagar som jag är relativt smärtfri är är få men guld värda...då känner jag att detta är en pice of cake! ibland t om undrar jag om jag hittat på allt? men sen kommer det,..ilningar, stickningar, molande smärta...då är det jobbigt.

 

Jag försöker undvika det som gör att jag får ont..men det går inte att följa till punkt och pricka med ett hushåll, två barn och man. 

Nästa vecka ska jag och A till min sjukgymnast för att få hjälp hur vi kan hjälpa mig att avlasta i vardagen, det är det som är svårast.

 

Jag håller ju mig hemma om dagarna när barnen är på förskolan för jag hatar mina kryckor, hatar att gå med dem. Ibland går jag till affären..ibland med kryckor och ibland utan...jag känner mig så obekväm med kryckorna men jag ska egentligen ha dem alltid..

 

Förlåt för dessa inläggen men idag behövde jag ventilera lite. 

Nu ska jag lägga mig i soffan, A är iväg och spelar hockey.

Idag bestämmer jag att imorgon blir en bättre dag.

Julia ska till tandläkaren och på kvällen ska jag och A käka ute och gå på Bio. Lite karlejk på tu man hand...längtar.

Vad skulle jag gjort utan honom? han är en klippa!!

Han tar hand om mig och när jag drunkar i min ledsamhet så plockar han upp mig till ytan igen. Jag har mycket att vara tacksam för och det ska inte foglossningen ta ifrån mig. 

Jag får skylla mig själv när jag får sä här ont. 

Dagens lärdom. Ingen mer Bowling för min del denna graviditeten. (och framförallt inte med Matte och Moa ;)) Haha.

Här ska jag snart gosa ner mig...

Puss på er!

Så tråkigt att läsa om dina jobbiga dagar :( Lider med dig! Jag har inte riktigt vågat ta upp med min barnmorska hur ont jag ibland har det... för jag har ju fått höra att det är normalt med allt det jag känner...

Men vissa dagar gör det så ont att jag gråter..huggen i ljumskarna, smärtan i hela blygdbenet..värken i ryggen.. Kan bara lägga mig i sängen och vila...

Så jag förstår dig... Man är sååå lycklig för bebisen i magen, men det är verkligen väldigt tufft ibland. Och då måste man få skriva av sig!

Styrkekramar.

Men stackars dig Neijan. Jag vet verkligen hur det är! Var ju i princip helt rörelsehindrad från v 25 med Lill-M. Det värsta tyckte jag var att inte in kunna vara med Max så som jag ville. Jag hade en tens-maskin, som jag använde om det var nåt jag verkligen behövde göra. Kolla med din sjukgymnast om du kan hyra en sån. Pusskram!

Ush, blev så ledsen av att läsa om hur ont du har det :-/ Jag har också börjat få ont nu i v21, men inte på långa vägar så illa som du verkar ha det. Kommer aldrig mer klaga på min värk känner jag nu..
Massa kramar!

Jag fick tyvärr svälja min stolthet och på barnmorskans "order" ska jag nu ta kontakt med en sjukgymnast för hon trodde tyvärr att mina besvär inte kommer bli bättre med tiden, utan snarare tvärtom.

Så lika bra att gå och få lite bättre bedömning på läget av någon som förhoppningsvis har lite koll på foglossningar... Igår och imorse var nog det värsta jag varit med om i bäckensmärtor.. Känner sig som en invalidos när man inte ens kan gå uppför trappan.

Kramar!