För kärlekens skull...

Vid denna tiden var allt rätt lugnt men jag hade sammandragningar men inget som gjorde ont. Jag åt en god sallad och snicksnackade med Mamma och Jenni i telefon. Jag sms:ade med vänner som undrade hur det gick och var mest spänd och förväntansfull på hela situationen. Jag väntade tills klockan skulle bli 18.00 för då skulle jag få dos 2 av igångsättningsgelen.
Den fick jag inte.. dem ville vänta ännu länge och preliminärade runt 19.30 tiden istället eftersom ctg:et såg bra ut och mina sammandragningar kom regelbundet. Dem trodde att kroppen skulle sköta det själva. Det gjorde den.


Här ligger jag med Ctg:n på magen och väger 29 kg mer än vad jag gör idag.Kroppen är sprängfylld med vätska.

Resten kan ni ju läsa i min förlossningsberättelse med Julia som ni hittar bland kategorierna i vänstra spalten.


Det känns som om att Julia fyller år idag den 27/10. För i min gärna så föddes hon den dagen fast på natten om ni förstår vad jag menar?
Hon föddes 00.13 vilket såklart betyder att det har blivit ett nytt dygn och ett nytt datum. När klockan blir 00.13 idag så kommer jag bli alldeles rörd och blödig för sån är jag. Hela dagen idag har jag tittat på klockan och tänkt tillbaka på vad jag gjorde just då för precis 1 år sen. För det är denna dagen som är mest speciell..det är denan dagen som jag gick med onda värkar och kämpade. När klockan slog 00.00 då fick jag mina krystvärkar och 00.06 började jag krysta. 7 minuter senare läggs en kladdig liten(läs; stor) klutt på mitt bröst och lyckan är total.



Jag minns hur varm hon var. Jag minns verkligen hur hon kändes. Och hon var sååå liten. Jag hade förväntat mig monsterbebisen och även fast hon vägde 3965 g så var hon så yttepyttig. Jag minns att jag skulle dubbelchecka mellan benen på henne för att försäkra mig om att det var en tjej..och jag kommer ihåg att jag sa till A att men shit det är en pojke!!...hon har en snopp. Barnmorskan kollade efter och sa att nejjdå..det är en liten flicka. Hahaha...

Åååh vår lilla fina flicka.
Vilken kalufs hon hade. Hon såg precis ut så som jag hade drömt att hon skulle göra. Hon hade sin storebrors ögon men annars såg hon ut att komma från en helt annan familj.
När Julia väl ploppat ut började min jobbiga tid.
Först förlorade jag massvis med blod och blodtrycket gav inte med sig. jag blev kvar på BB. Inte skulle det sluta där. Sen fick jag en infektion i livmodern och fick börja med antibiotika. jag blev kvar 6 dagar.

Våra första månader med Julia var tidvis väldigt jobbiga då hon var ett extremt kräkbarn. Jag mådde väldigt dåligt över det och vi hade det tufft. Oro över hennes sega viktuppgång och liknande. Men hon har alltid varit en väldigt snäll bebis. Väldigt väldigt olik sin bror. Vid 8 månaders ålder slutade hon kräkas. Då började ett nytt kapitel i vår liv med henne och vardagen blev helt plötsligt enkel. Inga klädbyten, ingen rädsla för mat eller möbler eller vagn som skulle kräkas ner. Det blev bara helt perfekt.

Tänk att hon redan är 1 år. ..eller ja..om ett par timmar.
Lillasyster. Envis. Snällast.

Puss