För kärlekens skull...

 

Det är många som undrar hur det går här hemma nu med de stora barnen och Lillebror. Avundsjuka, sömn,syskonkärlek, uppmärksamhet osv.

Än så länge flyter allt på väldigt bra, över förväntan tillochmed. Vi hade ställt in oss på det värsta, vakna nätter, skrik från alla håll och kanter och tjaffs och bråk om allt.

 

Jamie och Julia går på förskolan mellan 9-15 och har gjort det sen vi kom hem från  BB. Det betyder att vi har morgnarna tillsammans då vi äter frukost hela familjen och sen traskar bort till förskolan. Barnen lägger sig lite senare på kvällarna än vad dem gjort tidigare för att undvika allt för tidiga mornar. A är fortfarande hemma och är pappaledig så än har inte "verkligheten" börjat. Jag börjar bli lite smått nervös hur det ska gå när jag är ensam på mornarna med alla barnen och ska iväg men det ska nog gå bra.

 

Jamie och Julia har än sålänge inte visat några tydliga tecken på någon avundsjuka gentemot Lillebror. Det är inte någon uppmärksamhetstävlan än även om man märker att dem kräver lite mer uppmärksamhet,med all rätt.

Jamie och Julia är väldigt glada i att vara där Lillebror är! det ska hållas, mysas, hjälpas till med napp och nusse när han är ledsen. Julia är upp över öronen förälskad i sin Lillebror och är så försiktig och snäll med honom.

Hon har blivit STOR. Hon har förstått att hon itne är ,minst längre och att nu får hon minsann göra saker som storasystrar får göra. 

Några veckor innan Lillebror kom hade Julia börjat sova längre i sin säng på nätterna och vissa dagar sov hon hela nätter i sin egna säng.

 

När vi kom hem från BB var Lillebror suttig och ville vara nära och fick sova mellan mig och A efter amning vid 4 tiden. Då passade Julia på att smyga in till oss. Eftersom vi knappt vågar ligga själv med Jack i sängen så vågar vi inte riskera ännu en i sängen så A fick ta med Julia och lägga sig i soffan. Så löser vi nätterna just nu.

Vissa nätter/tidiga mornar kommer hon in och då går dem till soffan eller till Julias säng.

 

Jack är ingen skrikig bebis utan gnyr mest (ta i trä)...så än har han inte väckt syskonen på natten. Han ammar dessutom sista gången runt 00  tiden och vaknar sen vid halv 5 -5 tiden för nästa mål. Ibland gnyr han till för att ta nappen. Förutom inatt då jag ammade säkert 7 ggr haha eller nåt.

 

Amningen går väldigt bra här hemma, det var tufft i början med såriga bröstvårtor och för mycket mjölk och inte en så hungrig bebis. Nu har det ordnat upp sig. Barnen var väldigt iviriga i början med att klappa och gosa när jag ammade men det blev ett för stort störningsmoment så det har dem slutat med utan några sura miner. Dem sitter gärna bredvid och gosar med mig istället.

 

Det är hetl annorlunda att ha en liten bebis när minsta syskonet är 3 ½ år än hur det var när Jamie blev storebror endast 18 månader gammal. Jag känner mig ringrostig och tafatt emellanåt. Däremot känns allt betydligt lättare när storasyskonen kan hjälpa till och klarar sig själv för det mesta.

Å andra sidan var det rätt skönt att kunna sätta båda barnen i vagn och traska iväg, Och när båda barnen sov middag osv. Finns såklart fördelar och nackdelar med allt.

 

Jack har smält in bra i familjen och alla är förälskade i lilla sparvungen. 

Vi njuter varje dag och hoppas att det kommer fortsätta gå smidigt även när jag är själv med barnen. Tyvärr kommer vi inte ifrån trotsen eller syskonbråken men man ska ju veta att man lever också haha.

 

Två minitonåringar i huset gör att man uppskattar bebislivet lite extra haha.

 

Puss!!