Förlossningsberättelse ... Jack<3

Hade som bestämt ett läkarebesök på torsdag kl 10.30 där en ny bedömning skulle göras. Jag hade börjat ta blodtrycksänkande så det skulle kollas upp om dem hjälpte.
Vi gjorde vanliga kontroller och Bebis mådde jättefint och så fick vi träffa doktorn som snabbt och lätt sa att det är dags att sätta igång! Kroppen orkar inte mer och jag ska inte gå med det höga bltr längre.
Där och då brast det. Är det verkligen sant?!
 
Doktorn undersökte mig, Lillebror låg högt och var rörlig, livmodertappen 1 cm. Bakåtlutad men mogen Öppen 2 cm.
Det bestämdes att jag skulle sättas igång med gel. Precis som med Julia.
Helt plötsligt befann vi oss på rum 12. Ett dubbelrum men bara för oss. Blev inskriven och fick min första dos av 3 kl 12.20.
A åkte hem för att hämta BB väskan, ordna med barnvakter osv. 
 
Jag fick fina regelbundna värkar direkt som höll i sig men blev varken mer intensiva eller mer smärtsamma. När det var dags för dos 2 av gelen vid 17 tiden så var min kropp fortfarande igång så jag fick inte den dosen då för att undvika värkstormar. Nån timme senare började mina värkar plana ut och komma allt mer oregelbundet så då fick jag dos 2. Det hela satte igång igen men precis som innan fick jag bara onda värkar men som inte gjorde något!
Dem kände och klämde men livmodertappen var så långt bak. Jag fick sån jäkla spänningshuvudvärk och hade ont i huvud, axlar och rygg. Natten var hemsk! jag visste inte var jag skulle ta vägen nånstans. Vid 03.00 var det dags för dos 3. Men jag var helt slut och visste knappt vem jag var när A till slut sa åt dem att avbryta. Jag behövde få sova. Annars skulle jag inte orka med en förlossning.
 
Efter ett samtal med läkaren så fick jag en sovdos och fick sova o 3 timmar.
 
På morgonen fick jag dos 3 av gelen men den gav mig knappt några sammandragningar. Där och då trodde jag det var kört men läkaren försäkrade mig om att dem hade både en plan B och en plan C om gelen inte skulle fungera.
 
Vid 13.00 undersöker dem mig och INGENTING har hänt. Jag tappade hoppet.
Vid 13.30 började jag känna en annan sorts värkar. Dem här gjorde mer ont och det kändes innerst inne att dessa gjorde verkan.
14.00 kommer kvällens barnmorska in. Hon var väldigt rak på sak. Snäll men hårdhänt och grov haha. Vi pratade lite och jag försökte andas genom mina värkar. Hon tyckte jag skulle duscha men jag jag ville inte. Hon tyckte det iallafall. Jag bad om att få bli undersökt först.
 
Sagt och gjort. Hoppade upp på sängen och hon körde upp hela armen. frågade om vattnet brukar gå då jag säger att dem alltid brukar få ta vattnet på förlossningen. Ett två tre så går mitt vatten och tappen är utplånad och jag är öppen 3 cm!! då var kl 14.30
VA`?!?
Jag var i chock och började skaka. Hon kastade in mig i duschen där jag får helvetiska värkar!! Orkar stå i 10 minuter sen får A hämta barnmorskan för nu vill jag in på förlossningen. Jag ville ha lustgasen och EDA.
Barnmorskan kommer och är lite irriterad över att jag redan duschat klart. Hon skulle ordna med rapport till förlossningen och då fick jag lite panik för nu gjorde det ONT!
A packade ihop oss och vi promenderade bort till förlossningen och fick stanna ett par gånger, Värkarna kom tätt tätt tätt och barnmorskan masserade min rygg sååå skönt. 
 
Klockan 15.00 blev vi inskrivna på förlossningen. A var tvungen att lägga på bilen! och jag fick träffa min barnmorska! herregud vilken underbar människa!!
Jag bad om lustgasen och sa att jag ville ha EDA. Det skulle hon fixa. 
 
Helt plötsligt börjar värkarna ändra karaktär och jag känner att det trycker så bara den. Jag hör hur jag låter och blir rädd att krystvärkarna redan börjat. Fick lustgasen och den hjälper de två första värkarna sen har jag masken för att skrika i.
 
Undersköterskan kommer in och hälsar och A berättar att det brukar gå fort när vattnet gått och att jag tidigare nästan fött barnen utan barnmorska på rummet. Det vill vi inte vara med om igen. Undersköterskan var införstådd med det. Allt där emellen är lite som en dimma. Jag minns att jag börjar krysta och barnmorskan undersöker mig och säger att jag absolut inte får krysta för jag är bara öppen 4 cm!
 
Jag försker hålla emot men klara max ett par värkar som förövrigt avlöser varandra utan pauser.
Helt plötsligt krystar jag och ber om ursäkt men jag kan inte längre hålla emot. Barnmorskan förstår mig men säger att bebisen blir väligt stressad och i min dimma hör jag att dem ber om hjälp. In kommer en annan barnmorska som jag minns presenterade sig men jag fattade inte varför. Jag hör dem säga att hjärtljuden går ner och att det börjar bli väldigt bråttom. En barnmorska säger till mig att det kommer göra ont nu när hon går in och ska trycka undan eventuella kanter för att bebisen ska kunna komma ut. Jag börjar gråta och säger till A att jag är rädd. Kroppen säger åt mig att krysta och jag krystar för fulla muggar och när dem till slut säger att jag krysta allt vad jag kan, för jag är öppen 10cm så känner jag en sån lättnad.
Har ingen tidsuppfattning men när jag fick tillåtelse att krysta utan en massa händer i underlivet så tog det ca 2 krystvärkar innan han äntligen var ute.
 
Dem drog bort lustgasmasken från mig när bebisens huvud stod precis vid utgången och det gjorde så jäkla ont och jag var så förbannad över att dem tog bort lustgasen. Men jag kunde ta emot honom själv och 15.43 ligger en liten kladdig klutt på mitt bröst och skriker.
 
43 minuter på förlossningen och kämpade mot krystvärkar hela tiden. Det var intensivt men en riktig drömförlossning!
Det blev inte alls som jag hade tänkt mig men det blev bra ändå =).
 
Efter Jamie och Julias förlossningar har jag känt mig rätt överkörd och mörbultad men inte alls denna gången. Jag kände mig som en fjäder. Jag kunde gå och kissa 10 minuter efter att han kommit. Har varken känt mig svullen eller känt några smärtor där nere efter förlossningen.
Jag har blött väldigt lite. Och nu 6 dagar efter förlossningen använder jag bara trosskydd för rikliga flytningar.
Jag kan göra både ettan och tvåan utan problem och knipa av kisstrålen.
 
Jag mår som en prinsessa!!
 
Vår Jack Henry Lion kom som ett skott och tog oss med storm!
 
 

Förlossningsberättelse; Julia

Allt började redan måndagen den 26 oktober, dagen innan BF. Jag hade en bokad tid hos Barnmorskan för kontroll av mitt blodtryck och urin..

Jag pallrade i vanlig ordning iväg med Jamie till dagis och sedan vidare till MVC där jag fick vila en halvtimme först och lyckades slumra till..väldigt skönt. Bltr togs därefter och det visade sig vara högt och urinprovet visade +3. Fick tid på Obstetrisk mottagning samma dag kl 13.00  för ytterligare kontroller och min ordinare Bm önskade mig lycka till.

Jag tog allt med en nypa salt eftersom jag hade gått igenom samma procedur när jag var gravid med Jamie men det var ingen som hjälpte mig då så varför skulle dem göra det denna gången.

 

Jag fixade barnvakt åt Jamie, underbaraste Maja kunde ställa upp och jag ringde mamma och fick sällskap av henne. Väl på sjukan var jag inom labbet och tog en massa prover där sköterskan lyckades kolla fel på pappret och tappade bara ett rör med blod fastän hon skulle ha 2!!.. han fick sticka mig 3 grr till efter det. KUL.

 

Sen vart det brottom upp till Obstetrisk för att ligga med CTG en halvtimme och ta nytt bltr och urinprov. CTG;n var fin och jag hade många sammandragningar, bltr varf fortf högt men ingen äggvita i urinet enligt deras apparat. Fick träffa en läkare som kände och klämde och tyckte att jag skulle läggas in på Prenetal (ett BB för dem som fortf är gravida) för koll. Hon kände att min livmodertapp hade kortats och att jag var öppen 1 cm så mina sammandragingar gjorde lite nytta iallafall.

Det var ord och inga visor och jag lades in direkt nere på Prenetal..nu blev det helt plötsligt på riktigt och jag hade ju lovat Jamie (som jag gör varje morgon) att vi ses sen. Det löftet kunde jag inte hålla den måndagen och det gjorde ont. Mamma gick hem och lämnade mig ensam med mina tankar i väntan på att A skulle komma och hålla mig lite sällskap. Jag fick en nål i handen och ett snyggt armband med mitt personnummer på..nu var jag en av deras! Fick tackochlov ett eget rum med tv(som jag visserligen inte fick ha på pga av Havandeskapsförgiftningen).

 

Den natten var tung.. den var jobbig..jag hade inte sagt Godnatt till Jamie och skulel heller inte få sova bredvid min Älskling. Jag sov knappt något den natten,,,

 

Morgonen kom och A med den!! Lycka.. =).. han hade goda bullar med sig och berättade att han hade BBväskan i bilen. Vid 11 tiden var det läkarond och hela morgonen låg med med Ctg  som visade ganska kraftiga sammandragningar, fortf högt bltr men Bebis mådde bra. När läkaren kom och pratade med oss så tyckte hon att jag skulle sättas igång. Bebisen var färdigbakad och jag skulle ju må bättre såfort hon var ute så det var bara att köra. Blev jag nervös nu?!

 

Shit sherlock... A var tvungen att hämta lite fler saker och där låg jag än en gång ensam med mina tankar, tänk om det börjar göra ont och så är jag här själv!!..

Som tur var så gjorde det inte speciellt ont efter gelen .. fick lite kraftigare sammandragningar bara men inget speciellt.. jag väntade glatt på den andra dosen som skulle sätta fart på det ordentligt. Jag gick runt och runt och hejjade på att Bebisen skulle komma.. men det hände inte så värst mycket. Vid 6 tiden kom dem och kände på mig och tog ctg..visst hade jag MASSA starka sammandragningar men hade dem gjort någotn nytta?..

Dem undersökte mig och NÄäää... inte ett skit.. dem bestämde sig för att vänta till kl 20 istället innan dem ger ny dos gel eftersom dem inte ville överstimulera, det såg ju faktiskt ut som om att kroppen skulle klara detta utan gelen. När barnmorskan lämnade rummet började jag gråta.. jag var bombsäker på att det skulle stanna av och att vi skulle få åka hem utan en bebis.

 

När klocka blivit 20.00 kommer BM in igen och hon ser att jag börjar få ont och säger att det inte blir någon mer Gel.. nu är det upp till min egen kropp att sköta resten.

Då gick jag in och duschade med gråten i halsen i tron om att värkarna skulle avstanna.

Men tjiii fick jag, väl inne i duschen började jag få väldigt ordentliga värkar som inte längre bara gick att andas igenom utan ett litet AJAJAJAJ då och då. Stod ett tag i den varma duschen och var helt röd när jag kom ut. Värkarna kom nu tätt.. var och varannan minut och ibland hann jag knappt vila innan nästa kom. Vi ringde på BM och sa att nu börjar det göra ont och smärtan klämde fram tårar.. hon undersökte mig och jag var öppen 3 cm!!

 

Hon frågade vad jag ville ha för smärtlindring och jag visste inte vad jag ville ha bara att jag i ett senare skede ville ha EDA:n för den gav MIG kontroll. Smärtan blev outhärdlig och jag fick åka rullstol till förslossningen på andra sidan korridoren. Där inne fick jag börja med lustgas direkt och det hjälpte mig genom 2 värkar sen blev det bara värre och värre och jag fick be om Epiduralen av en surkärring till BM (Som till min lycka skulle gå av sitt pass en halvtimme senare). Narkosläkaren kom och skickade mig till Himlen med den här fantastiska bedövningen. Jag kunde nu äntligen andas igen och tycka att det jag går igenom nu är något fantastiskt. Klockan var nu runt 22.30 tiden skulle jag tro. Fick vilat en halvtimme innan jag vaknade av att det faktiskt började kännas lite igen ..men det gjorde inte så jätteont utan det var mest bara bra att jag fick känna av mina värkar.

 

Vid 23 tiden går jag upp och går lite med gåstolen för att skynda på det hela..då var jag öppen 7 cm. Gick omkring i kanske 10 min innan jag börjar känna av något jag svagt minns från förlossningen med Jamie. Bajsig?!? nonono.... BABYY!!

 

Ringde på Bm (den nya jag hade fått var fantastisk, hade också en läkarkandidat..en ung spinkig liten kille som knappt visste var han hade sitt lilla huvud men han var så himla snäll och när han skulle "känna" hur månag cm jag hade öppnat mig så sa han 1, 2 cm kanske och då var jag öppen 7 cm hahaha..skit i det.) Bm kom och kände och sa att Bebisen hade sjuknit ytterligare men inget annat.. jag valde att inte tro på det.. jag bestämde mig för att ligga kvar och bad om lustgasen igen för innerst inne viste jag att krystvärkarna var på ingång. Bm gick ut och jag låg och tryckte och lät kontsigt.. jag berättade för A att hon är på väg.. jag känner det men han trodde nog inte på mig..förrens vid nästa värk när jag nästan skrek att  JAG KOMMER FÅ FÖDA HENNE UTAN BM ´FÖR HON KOMMER NU!! RING RIIING....

A ringde på klockan igen och Bm rusade in och insåg att här vart det bråttom.. visst är lilla sessan påväg ut... jag följde kroppen och krystade och krystade och efter en mycket kort och intensiv tid på förlossningen läggs vår lilla fina Prinsessa på mitt bröst alldeles blodig och kletig men ändå så fin. Jag grät och fortstod ingenting.. redan klar? är hon min nu?..får jag behålla detta underverket?

 

A får klippa navelsträngen och sen är det dags för modekakan att komma ut.. den var lite svår att få ut eftersom BM först trodde den hade brustit men ut kom den och den var hel och fin. Kort därefter börjar jag störtblöda och jag känner hur det forsar ut blod och jag blir livrädd..jag tittar på A och säger att så här ska det inte vara!!..jag tittar på BM och ser att hon blir lite uppstressad och börjar trycka på min mage och då forsar det ut ännu mer blod och jag får medicin i nålen i handen. Efter ett tag lugnar det ner sig och jag kna andas ut igen.

 

Bebisen vägdes och mättes och hon var större än brorsan.. 3965 g och 51 cm lång och betydligt mer hår än Jamie. Sen fick vi den berömda brickan med mackor och varm choklad..GOTT!!..

Sen väntade en lång återhämtning för mig.

 

Jag fick inte med alla detaljer men det stora hela... det var en hysteriskt snabb förlossning om man jämför med hur Jamie´s var.. den var lika fantastisk och att föda barn är det bästa jag har gjort i heeeela mitt liv!

Nu är vår familj komplett med en Jamie och en Julia.. vår prins och våran alldeles nykläckta lilla prinsessa. Kan det bli mer fantastiskt?

Jag är lyckligt lottad...

 







Älskar er min fina fiiiina familj!


Förlossningsberättelse; Jamie

Hade ju Bf i måndags..ingen bebis på lång sikt..men däremot den 22 på tisdagen..på väg hem till mamma fick jag två värkar utan dess like...och visste direkt att det är nog så här dem ska kännas...kom hem till mamma och hade då bara lite molvärk men dock heela dagen..senare på kvällen for vi hem till A´s föräldrar då fick jag onda sammandragningar och började klocka..dem var superoregelbundna men höll i sig...vi kom hem sent den kvällen och jag satte mig i soffan och tog det lugnt när det helt plötsligt bara avtog..ALLT!!

Besvikna gick vi och la oss..och vid 2 tiden vaknar jag av SUPERONDA sammandragningar men försöker somna om..(ingen idé at tro något)..vaknar igen vid 3 tiden och kan inte ligga kvar ..upp och klocka värkar och dem kom tätare och tätare...vid 6 tiden var dem regelbundnad med 5 minuters mellanrum och jag väckte ANdré..och bestämde att han ändå skulle åka till jobb..men att han fick köra hem mig till mamma..

Var hemma hos mamma vid halv 8 tiden och allt börjar försvinna IGEN!!.. men bara för en timme SEN börjar dem..Ojj vad dem gör ont och mamma hjälper mig andas igenom dem..hade värkar med 5-4 minuters mellanrum som varade lite mer än 1 min..fram till 13.00 då bestämde vi oss för att ta en taxi till BB..och där mötte André upp oss..
Blev undersökt men knappt något hade hänt!..min fasa...HEMSKICKAD!!..

Ut från BB och värkarna började göra allt mer ont..bestämde oss för att köpa med oss mat hem..och mamma var med hela tiden. Hemma försöte jag vila men vaknade av varje värk och hade såå ont..vid 6 tiden gick jag in i duschen och stod där en timme typ..var riktigt skönt..

Vid 7 orkade jag inte längre vara hemma..hade alldeles för ont och ringer förlossningen och berättar att vi kommer...
Kommer dit och blir undersökt..Ytterst lite hade hänt..men när jag ligger där blir jag alldeles blöt i trosan.. och dem bestämmer sig för att hålla mig kvar men inte för att det var vatten utan för att min blodtryck var skyhögt och protein i urinet..
Fick bricanyl för att somna men hjölpte inte..fick då en petidinspruta..och somnade som en katt...vaknade igen vid 2 tiden( natten) mamma och andré vid sidan om mig..

Skönt att sova..men värkarna kom tillbaka och jag bestämde mig för att försöka vandra lite i korridoren..ICKE!!..ajj ajj ajj... bad om att få ta lustgasen..men det var för tidigt..fick då akupunktur i skallen..hjälpte itne ett skit!...och fick lustgasen...hjälpte heller inte... vid 8 på morgonen kom ny personal..världens bäääästa...höjde lustgasen och ÄNTLIGEN kunde jag kontrollera mina värkar..
Tiden gick och Bm ville ge mig lavemang...jag ville inte ..men vi delade...OM jag tog lavemang så fick jag EDA sen..så fick det bli!!

Ångrar lavemnaget idag..ingen hit att sitta på dass och sprutlackera samtidigt med onda värkar.. men vid 10 tiden fick jag EDA..HIMMELRIKET!!!..slockna direkt av utmattning...men vaknar en halvtimme senare...känner inget bara enorm press neråt..ber om att få bli undersökt..7 cm!!

Upp och går emd gåstolen..mår som en prinsessa!.. får värkstimulerande dropp och tryckte neråt blir kraftigare och kraftigare!... går in på rummet och inser att jag får krystvärkar och kan inte stå emot..lägger mig på sängen och säger åt mamma tt han kommer nu..mamma ringer på BM..och dem kommer in och säger nej nej..upp å gå med dig..NÄÄÄÄ säger jag och stretar på benen och pressar med krystvärkar...dem ställer sig och tittar ..och japps där ser man huvudet...så det var bara att köra på... på med lustgasen och TRYCK!!:..

Vääääärldens underbaraste känsla..det var så enormt KUL att krysta..kroppen bara gjorde som den skulle och flöt med...Fram tills huvudet skulle passera och jag känner hur jag går sönder och skriekr åt dem att tryck förfan emot med en trasa!..och d¨å gör dem det och då kna jag fortsätta jubba...ett två tre trillar han ut och läggs på mitt bröst..våran lille kille..han lyckades bajsa och kissa på mig med en gång..

Gick inte sönder fick en liten bristning som dem sydde ..men ingen synlig..jag var som gjord att föda barn sa dem...JOO VISST! haha

Krystvärkarna säger André gick väl på en kvart typ..men det kändes som mycket snabbare..=)

Och nu är jag mamma till en namnlös lite pojke...






RSS 2.0