För kärlekens skull...

Hade som bestämt ett läkarebesök på torsdag kl 10.30 där en ny bedömning skulle göras. Jag hade börjat ta blodtrycksänkande så det skulle kollas upp om dem hjälpte.

Vi gjorde vanliga kontroller och Bebis mådde jättefint och så fick vi träffa doktorn som snabbt och lätt sa att det är dags att sätta igång! Kroppen orkar inte mer och jag ska inte gå med det höga bltr längre.

Där och då brast det. Är det verkligen sant?!

 

Doktorn undersökte mig, Lillebror låg högt och var rörlig, livmodertappen 1 cm. Bakåtlutad men mogen Öppen 2 cm.

Det bestämdes att jag skulle sättas igång med gel. Precis som med Julia.

Helt plötsligt befann vi oss på rum 12. Ett dubbelrum men bara för oss. Blev inskriven och fick min första dos av 3 kl 12.20.

A åkte hem för att hämta BB väskan, ordna med barnvakter osv. 

 

Jag fick fina regelbundna värkar direkt som höll i sig men blev varken mer intensiva eller mer smärtsamma. När det var dags för dos 2 av gelen vid 17 tiden så var min kropp fortfarande igång så jag fick inte den dosen då för att undvika värkstormar. Nån timme senare började mina värkar plana ut och komma allt mer oregelbundet så då fick jag dos 2. Det hela satte igång igen men precis som innan fick jag bara onda värkar men som inte gjorde något!

Dem kände och klämde men livmodertappen var så långt bak. Jag fick sån jäkla spänningshuvudvärk och hade ont i huvud, axlar och rygg. Natten var hemsk! jag visste inte var jag skulle ta vägen nånstans. Vid 03.00 var det dags för dos 3. Men jag var helt slut och visste knappt vem jag var när A till slut sa åt dem att avbryta. Jag behövde få sova. Annars skulle jag inte orka med en förlossning.

 

Efter ett samtal med läkaren så fick jag en sovdos och fick sova o 3 timmar.

 

På morgonen fick jag dos 3 av gelen men den gav mig knappt några sammandragningar. Där och då trodde jag det var kört men läkaren försäkrade mig om att dem hade både en plan B och en plan C om gelen inte skulle fungera.

 

Vid 13.00 undersöker dem mig och INGENTING har hänt. Jag tappade hoppet.

Vid 13.30 började jag känna en annan sorts värkar. Dem här gjorde mer ont och det kändes innerst inne att dessa gjorde verkan.

14.00 kommer kvällens barnmorska in. Hon var väldigt rak på sak. Snäll men hårdhänt och grov haha. Vi pratade lite och jag försökte andas genom mina värkar. Hon tyckte jag skulle duscha men jag jag ville inte. Hon tyckte det iallafall. Jag bad om att få bli undersökt först.

 

Sagt och gjort. Hoppade upp på sängen och hon körde upp hela armen. frågade om vattnet brukar gå då jag säger att dem alltid brukar få ta vattnet på förlossningen. Ett två tre så går mitt vatten och tappen är utplånad och jag är öppen 3 cm!! då var kl 14.30

VA`?!?

Jag var i chock och började skaka. Hon kastade in mig i duschen där jag får helvetiska värkar!! Orkar stå i 10 minuter sen får A hämta barnmorskan för nu vill jag in på förlossningen. Jag ville ha lustgasen och EDA.

Barnmorskan kommer och är lite irriterad över att jag redan duschat klart. Hon skulle ordna med rapport till förlossningen och då fick jag lite panik för nu gjorde det ONT!

A packade ihop oss och vi promenderade bort till förlossningen och fick stanna ett par gånger, Värkarna kom tätt tätt tätt och barnmorskan masserade min rygg sååå skönt. 

 

Klockan 15.00 blev vi inskrivna på förlossningen. A var tvungen att lägga på bilen! och jag fick träffa min barnmorska! herregud vilken underbar människa!!

Jag bad om lustgasen och sa att jag ville ha EDA. Det skulle hon fixa. 

 

Helt plötsligt börjar värkarna ändra karaktär och jag känner att det trycker så bara den. Jag hör hur jag låter och blir rädd att krystvärkarna redan börjat. Fick lustgasen och den hjälper de två första värkarna sen har jag masken för att skrika i.

 

Undersköterskan kommer in och hälsar och A berättar att det brukar gå fort när vattnet gått och att jag tidigare nästan fött barnen utan barnmorska på rummet. Det vill vi inte vara med om igen. Undersköterskan var införstådd med det. Allt där emellen är lite som en dimma. Jag minns att jag börjar krysta och barnmorskan undersöker mig och säger att jag absolut inte får krysta för jag är bara öppen 4 cm!

 

Jag försker hålla emot men klara max ett par värkar som förövrigt avlöser varandra utan pauser.

Helt plötsligt krystar jag och ber om ursäkt men jag kan inte längre hålla emot. Barnmorskan förstår mig men säger att bebisen blir väligt stressad och i min dimma hör jag att dem ber om hjälp. In kommer en annan barnmorska som jag minns presenterade sig men jag fattade inte varför. Jag hör dem säga att hjärtljuden går ner och att det börjar bli väldigt bråttom. En barnmorska säger till mig att det kommer göra ont nu när hon går in och ska trycka undan eventuella kanter för att bebisen ska kunna komma ut. Jag börjar gråta och säger till A att jag är rädd. Kroppen säger åt mig att krysta och jag krystar för fulla muggar och när dem till slut säger att jag krysta allt vad jag kan, för jag är öppen 10cm så känner jag en sån lättnad.

Har ingen tidsuppfattning men när jag fick tillåtelse att krysta utan en massa händer i underlivet så tog det ca 2 krystvärkar innan han äntligen var ute.

 

Dem drog bort lustgasmasken från mig när bebisens huvud stod precis vid utgången och det gjorde så jäkla ont och jag var så förbannad över att dem tog bort lustgasen. Men jag kunde ta emot honom själv och 15.43 ligger en liten kladdig klutt på mitt bröst och skriker.

 

43 minuter på förlossningen och kämpade mot krystvärkar hela tiden. Det var intensivt men en riktig drömförlossning!

Det blev inte alls som jag hade tänkt mig men det blev bra ändå =).

 

Efter Jamie och Julias förlossningar har jag känt mig rätt överkörd och mörbultad men inte alls denna gången. Jag kände mig som en fjäder. Jag kunde gå och kissa 10 minuter efter att han kommit. Har varken känt mig svullen eller känt några smärtor där nere efter förlossningen.

Jag har blött väldigt lite. Och nu 6 dagar efter förlossningen använder jag bara trosskydd för rikliga flytningar.

Jag kan göra både ettan och tvåan utan problem och knipa av kisstrålen.

 

Jag mår som en prinsessa!!

 

Vår Jack Henry Lion kom som ett skott och tog oss med storm!