Hade tid tidigt imorse för blodflödeskontroll och sedan läkarbesök efter det.
Hade fått tid hos dr Gudmundsson från början men som jag fick ändrat efter hans otrevliga bemötande förra besöket så jag väntade mig ett möte med Dr Molin. Också han en väldigt speciell gubbe som har svårt för det sociala i läkaryrket så jag var väldigt nervös inför besöket eftersom vi skulle disskutera en eventuell igångsättning.
Vi möttes i korridoren av den bästa barnmorskan uppe på Prenatal, har haft henne varje gång nästan och hon känner mig och A innan och utan känns det som. Hon berättade att Dr Molin inte var där idag och att jag skulle få träffa en kvinnlig läkare. Jag blev helt paff. Det kändes jätteskönt.
Vi började med flödesultraljudet vilket visade att Bebisen mådde bra och han låg med huvudet neråt och med händer och fötter i ansiktet haha. Mina motstånd i kärlen hade blivit något försämrade.
Sen fick jag göra en ctg som var jättefint. Lillebror är så lung nu när jag kör ctg. Han är så trött på det haha.
En ssk student kom in och tog blodtrycket på mig som visade 140/90 men ingen äggvita i urinen.
Efter en stund kom doktorn in och en st läkare samt ssk studenten. Läkaren frågade hur jag mådde och frågade hur jag ställde mig till att bli igångsatt. Jag berättade att jag bara har goda erfarenheter av igångsättning och då sa hon Bra, för du kommer bli igångsatt. Inte idag men innan Beräknad förlossning pg a blodtrycket. Man får inte gå mer än 40+ veckor när man har högt blodtryckk.
Hon förstod att jag hade det väldigt jobbigt och att jag vill bli igångsatt så snart som möjligt för kroppen orkar inte mer. Men hon vill inte utsätta mig för en utdragen eller misslyckad igångsättning och vill våga vänta så länge som möjligt. Hon undersökte mig och livmodertappen är 2 cm och mogen och så är jag öppen 2 cm. Hon rörde om lite i grytan för att hjälpa till lite på traven.
Jag ska till henne på torsdag igen för en ny bedömning, tills dess skulle hon överväga om hon skulle våga sätta igång mig då eller om vi ska vänta ännu några dagar. Hon ville verkligen hjälpa mig men var noga med att berätta att det är ett övervägande hela tiden. Och ju närmre vecka 40 desto smidigare blir en igångsättning. Jag fattar det men jag förstår bara inte hur jag ska orka. Visst det är inte lång tid kvar men jag har lidit i måååånga månader. Så dagarna blir bara längre och längre. Men jag får stå ut. Jag bara känner att det är ett jävla springande ..så jag hoppas sååååå jäkla mycket på att torsdag is the day men jag tror inte det. Jag försöker ställa in mig på att gå tiden ut..det känns riktigt trist bara att behöva bli igångsatt om jag ändå ska gå hela vägen, för vem vill egentligen bli igångsatt? då kan jag lika gärna gå tills det sätter igång spontant. Ja ..lite bitter är jag.
Det togs nya blodprover på mig och jag fick utskrivet blodtryckssänkande medicin. Det känns så dumt att börja med massa medicin nu i slutet när dem likväl kan plocka ut honom..han är jag färdigbakad. Ååååh jag försöker verkligen se besöket ida som något positivt. Jag fick ju många bra besked..men det är fortfarande inga klara besked. Det är så svävande. Det enda jag egentligen vet är att jag kommer bli igångsatt innan den 7 maj. Jag kommer få ränna på KK ett par gånger i veckan fram tills jag blir igångsatt. Jag är beräknad om 15 dagar vilket är en fis i rymden egentligen men för mig känns det som flera år.
Det positiva i kråksången är att Lillebror inte kommer titta ut på Jamie´s födelsedag!!
Behöver jag berätta att jag längtar nåt så hysteriskt till Torsdag. Tills dess är det vila som gäller!
Det är ju såååå nära, fan alldeles för nära. Just nu snurrar tankarna...
Älskade Lillebror, tycker du inte att det är likabra att du tittar ut spontant så vi slipper tvinga ut dig?
Snälla snälla snälla...komsi komsiii.,..du är ju så efterlängtad och älskad!!
Puss
