För kärlekens skull...

Idag var jag på första riktiga väga/mäta besöket hos min underbara Barnmorska. Vi träffas ju varje vecka så det kändes inte så jättespeciellt men ändå lite haha.

Vi pratade lite först och sen fick jag nålar. 1 nål på vardera ovansida fot, 1 nål vardera på utsida häl, 1 nål vardera i vaden, 1 nål vardera i handen och 1 nål i höger överarm.

 

Sen lyssnade vi på hjärtat som slog fint som vanligt, fick inte veta  vad fosterljuden låg på men på KK i måndags låg dem mellan 136-140 så skulle gissa att han ligger där omkring. Vi mättemagen som visade sig ligga på 26 cm. Precis samma som med Jamie och Julia i samma vecka. Precis under övre kurvan. Mitt Hb låg på 112 så dags för extra järn. Blodtrycket mätte 120/60. Inga avvikelser i urinet. Superb!

 

Barnmorskan tyckte att jag gått upp bra i vikt, varken för lite eller för mycket. Sf måttet låg inom gränsen och inget jag skulle gå och tänka på. Sf måttet säger inte om bebisen är stor eller liten. Det kan bero på mängden fostervatten, hur bebisen ligger osv. Bara han följer kurvan hela vägen fram och inte avviker. Jamie låg över medelkurvan hela tiden och på bf +3 vägde han 3940g. Julia låg över medelkurvan fram till vecka 30 då började hon plana och hamnade till slut under medelkurvan. Ut kom hon på bf +1 3965g.

 

För att undvika allt för stora barn så ska man vara försiktig med socker och vitt mjöl i kosten. Jag som både älskar vitt mjöl och socker hahaha. 

Visst skulle jag vilja ha en 3500g bebis men jag tror att Lillebror kommer komma ut och väga lite över 4 kg. Må så vara, bara allt går bra och att han är frisk!

 

Om två veckor är det sockerbelastning för min del...Urk.

 

Puss