Stor tjej i stor säng
Vi har tagit bort ena sidan på Julias spjälsäng för hon har totalvägrat spjälisen och sovit hos oss ett tag och det funkar inte, jag sover apdåligt med barn i sängen. (visst det är mysigt, IBLAND, inte varje dag i flera veckor.)
Skit samma, första natten tog det en timme att natta. Andra natten tog det en timme. Igår tog det en timme. MEN hon somnar och sover sedan hela natten i den. Hon känner sig som världens största tjej när hon går och lägger sig. Vilken grejj för henne, nu kan hon när helst hon vill gå upp ur sängen utan att behöva kalla på Mamma och Pappa...Frihet för henne.
Jag kan inte fatta hur stor hon har blivit. Nyss var hon en liten bebis. Jag satt och kollade igenom små filmklipp och bilder på Jamie när han var lika gammal som Julia är nu...och det känns mega konstigt. Han var storebror då och vi eller iallafall jag betraktade honom som mycket större. Men Lilla Jamie var ju egentligen bara liten...och ibland kan jag få dåligt samvete över att jag kanske begärde för mycket från honom. Å andra sidan så var han väldigt duktig på mycket och väldigt självständig. började gå när han var 10 månader, åt själv vid 1 års ålder osv. Han verkade äldre helt enkelt. Så kom lillasyster, liten och skör och alldeles hjälplös, klart att Jamie då kändes mycket större. Nu när vi följt Julia så märker man att dem faktiskt är små när dem är 2 år. Eller så är dem så pass olika som syskon. Jag vet inte, man glömmer snabbt tyvärr.
här är Jamie 2 år och 4 månader.
Idag är Julia 2 år och nästan 2 månader.
Jag hade Jamie på ståbräda och utan ståbräda när vi gick iväg och åkte buss och sånt, det skulle jag aldrig kunna göra med Julia. Eller? jag vet inte, jag är kanske den som hindrar henne för att jag tror att hon för liten.
Dags att inse att hon faktiskt också kommer bli stor.
.............................................................................
Jamie är inne i nån sjuk trots nu, denna är lätt den värsta och kommer och går lite. Nu tror jag att den är som värst då han bytt förskola men det är tufft som attan! Jag och A står helt maktlösa ibland. Vi vet helt enkelt inte hur vi ska hantera honom. Vi läser och lär men det är svårt att vara pedagogisk i praktiken, i situationen. Men vi försöker. Jamie blir ursinnig och slår i dörrar och skriker och säger DUMMA!!
..............................................................................
Det blir bättre....
Puss!
Kommentarer
Trackback
